På en tappavsats har han funnit sin utvalda scen. Hans armar rör sig i stora cirklar och han talar om stjärnorna, rymden och kosmos. Han sjunger sina sånger med varm och ljuvlig röst. Han är rymdens och kärlekens apostel.

Han ber oss sitta ner i gruset på marken medan han ömsom sjunger, ömsom deklamerar sina texter.

 Hans ögon brinner av energi, hans kropp rör sig rytmiskt som vågorna på ett hav.

Vem har slagit hans öde i bojor. Vilka är de som gjort honom till narr i en tid där människan inte är mogen hans poesi. Hur många med honom går samma öde tillmötes, denna dag som idag är.

I en annan värld, i ett annat kosmos skulle han varit med i Allsång på Skansen. Han skulle stått på stora scenen under Peace & Love festivalen i Borlänge. Han kunde hetat Thomas di Leva. Men det finns en betydande skillnad. Navras kan sjunga :-)

2012 - 03 - 26

Ja men, jag menar hur svårt kan det vara? Ja, eller Huuur?

Fan, kan du inte läsa den svenska byggritning från Bejers Bygg i Uppsala?

Nej, det är klart man använder ju utländsk arbetskraft. De är ju så billiga och energiska. Fast jag vet inte om det stämmer. För de säger att det behövs fyra man i tio dagar för att göra ett litet pörte.

Veckans bloggfråga är följande: Kan jag göra Rot-avdrag för att bygga ett pörte på andra sidan jordklotet?

Nu finns det kanske vissa av er som skrattar, men jag vill gärna ha ett korrekt svar på denna fråga. För det lär finnas svenskar med hus i Thailand som fått göra Rot-avdrag för tillbyggnad av sin bungalow. Hur absurt det än låter så verkar den svenska lagstiftningen gälla alla svenska medborgare var än i världen man befinner sig.

Dessutom lär du kunna anställa en flitig thailändska som lagar din mat och stryker skjortorna med Rut-avdrag medans du är i Thailand. Snälla jurister, eller blivande sådana: giv mig ett svar!

Nå, hur går det med pörtet undrar ni säkert. Jo, i morgon ska byggnationen påbörjas. Ritningar ska studeras, pannor läggas i djupa veck. Intet ord ska dryftas utan teckenspråk och gäster med gester råder. Med Rot-avdrag, det förstår vi allihopa.

På förra veckans fråga så går den nya damstassen till en icke helt okänd veterinär som kommit med detta intressanta inlägg:

"I Sverige avlar vi på de största, köttigaste djuret och starkaste djuren. Vi bygger säkra stallar, använder maskiner för att sköta djuren medan i indien är det den kossan som klarar att anpassa sig bäst till människan, trafiken, plastpåsarna och klimatet som överlever och får kalvar."

Tusen tack för det svaret!

2012-03-12

Folk har mejlat, ringt, skickat brev, stoppat mig på gatan och undrat "Hur går det, hur går det Lasse??" Hundratals människor, ja kanske tusentals har engagerat sig i det lilla lammet på Gränby Gård som föddes så tidigt i januari.

Till alla er kan jag nu ge ett lugnande besked. Lilla lammet lever och har hälsan, hon får dessutom snart sällskap av fler ulliga kompisar.

Säkert har många av er liksom jag undrat över beteendet hos våra svenska husdjur. Om varför de är som de är. Om hur de blivit som de blivit.

Om jag låt oss säga möter Haglunds ungtjur lös på vägen mot sjön i Saxe, så blir jag livrädd och sätter mig i säkerhet uppe i ett träd, eller som senast i en eka på sjön. Tjuren visar helt tydligt aggressivitet och ett beteende som får blodet att stelna i mina ådror. På samma sätt när jag ska ge getterna hö på Gränby Gård. Är bocken därinne så har jag hela tiden koll på var han befinner sig och när jag kan vänta en attack.

Låtsas för en stund att du går på vägarna i södra Indien istället. Du möter kor, tjurar med en och en halv meter mellan hornspetsarna, getabockar och lösspringande hundar i massor. Men du bryr dig inte, inte heller dem. Ni möts på en halvmeters avstånd och ger varandra en blick och kanske ett "god morgon" eller "vannakam". Det finns ingen rädsla eller oro i mötet.

Varför har det blivit så här? Jag antar att ni liksom jag ibland använder sömnlösa nätter till just denna fråga. Och jag vill gärna ha era synpunkter och kanske rent av svar på denna fråga.

Bästa - och mest trovärdiga - svar premieras med en lungi (kjol för män) eller en kurtha (dress för kvinnor). Man kan också välja ett halvt kilo Lindvalls kaffe istället.

2012-03-05

Svaret på veckans rubrikfråga är givetvis "Nej". Får får lamm.

Den kom som ett brev på posten - regeringens tillsatta utredning som ska se om det behövs någon specialpedagogutbildning i framtiden. Jag befarade detta i samband med att utbildningsminister Jan Björklund återupplivade den gamla speciallärarutbildningen.  "Nu kommer han att lägga ner specialpedagogutbildningen" varnade jag. Få trodde mig då, i dag är det fler som inser faran.

För den forne militären Jan Björklund representerar specialpedagoger nämligen "flum", hans allra värsta skällsord. De ser till helheten hos barnet och eleven. Förstår att barnet har en historia när det kommer till förskolan och skolan, har en vardag utanför skolan där klasstillhörighet, ekonomi och föräldrars utbildningsnivå och förmågor påverkar barnet. Specialpedagoger plockar inte ut Kalle ur klassen för att traggla engelska glosor i en skrubb under trappan (vanligt förekommande speciallärar-tillhåll i den svenska skolan). Specialpedagogerna ingår i stödteam och som pedagogiska mentorer för klasslärare och förskollärare för att de ska kunna möta alla barn på rätt nivå.

I dag har vi en katastrofal ökning av antalet barn som får diagnos ADHD. De flesta från socialt utsatta bostadsområden. Får Björklund och Alliansen som de vill blir dessa barn ännu fler. Sorteringstakten i skolan ökar, utslagningen på arbetsmarknaden och i samhället likaså.

Vi måste hjälpas åt att stoppa vansinnet innan det är för sent. Människor måste få vara olika, ändå värda lika mycket. Vi går i marschtakt mot ett samhälle där bara A-barnet räknas. Ett A-barn som lätt kan fasas in i regeringens jobblinje. Tänk efter var och när ni såg det scenariot senast.