Ekonomi påverkar skolresultaten och livet

Klyftorna mellan fattiga och rika ökar. Mer än vart tionde barn lever i ekonomisk utsatthet. Mest utsatta är barn med utländsk bakgrund som bor tillsammans med en ensamstående förälder, visar Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige.

Skolan är ingen fredad zon där barn lever under jämlika förhållanden. Det finns ett tydligt samband mellan hur det går för ett barn i skolan och hur den socioekonomiska situationen ser ut hemma. Att barn från ekonomiskt utsatta familjer klarar sig sämre i skolan är kalla fakta. 2006 var tio procent av landets elever i år 9 inte behöriga till gymnasiet. Men vid en granskning av siffrorna framgår det att i Rosengård i Malmö var den siffran 52 procent, i Hjällbo utanför Göteborg 37 procent.

 Många barn som lever i familjer med ekonomisk knapphet behöver särskilt stöd och uppmärksamhet under kortare eller längre perioder av sin uppväxt. De behöver möta ett pedagogiskt förhållningssätt i skolan som inte väjer eller blundar för barnets behov i ett utsatt läge.

Det är inte bara det direkta skolarbetet som drabbas. Barn som lever under knappa ekonomiska förhållanden löper ökad risk för att drabbas av dålig hälsa, exempelvis fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet. De blir oftare offer för mobbing och våld och drabbas mer av olycksfall än andra barn.

Rädda Barnen har upprepade gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen, exempelvis sjukförsäkringsförändringen, men regeringen har hittills inte lyssnat.

 Ojämlikheten fortsätter genom hela livet och till och med döden skiljer oss åt. I en färsk avhandling från Stockholms universitet har forskaren Stefan Fors studerat hälsan bland äldre i Sverige. Resultaten visar att levnadsförhållanden under barndomen har betydelse för civilstånd och social klass i vuxen ålder. Forskningen visar att ogynnsamma förhållanden under barndomen kan komma att utgöra startpunkter för ohälsosamma levnadsbanor och att det finns sociala skillnader i sannolikheten att överleva till hög ålder.

 Under arbetet med en artikelserie möttes jag av av röster som lite irriterat sagt: ”Det finns väl inga fattiga barn i Sverige heller!?”

De hänvisar till samhällets olika skyddsnät som ska fungera när barn lider nöd. På sätt och vis har de förstås rätt. Fattigdomen här hemma är inte alls som den misär jag möter i de asiatiska miljonstädernas slumområden där barns jakt på mat för dagen är en ständig kamp. Är detta normen för fattigdom finns kanske inte så många fattiga barn i Sverige. Men människan är en del av samhället hon lever i och utgångspunkten för fattigdom måste relateras till svenska förhållanden. Majblommans Riksförbund har antagit en definition som lyder:

”Relativ fattigdom handlar inte om avsaknad av eller om allvarlig brist på livets yttersta materiella nödtorft utan om avsaknad av resurser och möjligheter att leva ett liv som man själv och ens omgivning anser vara någorlunda normalt.”

Det borde också vara en vägledande definition för skolans jämlikhetsarbete.

Lasse Nohrstedt