Denna artikel publicerades i tidningen Specialpedagogik nummer 4/2010

Temat för tidningen var Ekonomiskt utsatta barn i Sverige.

I en annan del av landet Lagom

Skolan behöver bli bättre på att stötta och motivera unga att gå klart gymnasiet. På så sätt kan klasskillnaderna minskas i det svenska samhället, menar Masuma Novak som forskat kring sambandet mellan klassbakgrund och hälsa.

Sverige är ett rikt land. Bangladesh är fattigt. Masuma Novak kommer från Dhaka i Bangladesh och vet att klyftorna mellan fattiga och rika där hemma är enorma. I Sverige möttes hon däremot av många människor som menade att det inte existerar några klasskillnader i landet Lagom. Hon fick ganska snart själv uppleva en situation under sin studietid i Umeå som både bekräftade den bilden och gjorde henne överraskad.

- En dag när jag åkte buss upptäckte jag att en av universitetets professorer satt på bussen. Det gjorde mig helt chockad. I Bangladesh är det en omöjlighet att få se en professor som åker buss! Jag berättade om min upplevelse för en kollega vid universitetet som tittade på mig och sa: ”Och…?”

Men kanske litade Masuma inte på kollegans reaktion.  Hennes nyfikenhet var i varje fall väckt och hon bestämde sig för att i sin forskning studera om det fanns klasskillnader även här. För om Sverige nu är ett land utan större klasskillnader, hur kommer det sig då att en grabb som växer upp i förorten Bergsjön utanför Göteborg statistiskt lever nio år kortare liv än en grabb som växer upp i Älvsborg, två mil därifrån?

För tjejer handlar det om fem år kortare livslängd om man är uppväxt i Bergsjön i jämförelse med Älvsborg.

- Med tanke på det korta avståndet mellan orterna är nio års skillnad i livslängd väldigt mycket. Det handlar inte om någon biologisk skillnad som avgör att en kille från Bergsjön lever ett så mycket kortare liv. Faktum är att livslängd hänger samman med social ställning i samhället. Jag anade nog att det fanns skillnader, men mina resultat visar att de är större än jag trodde, säger Masuma när vi en sommardag sitter hemma i hennes kök i Lerum utanför Göteborg.

Studien som Masuma genomfört handlar om relationen mellan klassbakgrund och hälsa. I ett tidigare projekt från 1981 fanns insamlat material om 16-åringar födda 1965 i Luleå. Man hade intervjuat ungdomarna vid 16-, 21- och 30-års ålder. Ungdomar med olika social bakgrund. Dessutom hade deras klasslärare intervjuats.

Vid 16 års ålder kunde inga skillnader upptäckas gällande muskelvärk i nacke och axlar. Inte heller fanns det skillnader i antalet överviktiga eller antalet rökare i de olika socialgrupperna.

- Flickor rökte mer än pojkar, så det var alltså relaterat till kön och inte klass, understryker Masuma.

Men så händer något bland ungdomarna i undersökningen. Efter 18 års ålder börjar statistikkurvorna tala sitt tydliga språk. Ungdomar i lågutbildade arbetarhem drabbas av fysiska åkommor betydligt oftare än sina kamrater från tjänstemannahem.

I sin forskning har Masuma utgått från föräldrarnas arbete, typ av boende samt ifall deltagarna hade ett eget rum eller inte. Kompletterades bilden med skilsmässa i familjen därefter med dålig föräldrakontakt och föräldrar som inte engagerat sig i skolan, förvärrades de negativa effekter hos ungdomarna.

- Män och kvinnor som har högre utbildning, mer betydelsefulla befattningar, större inkomst och bor i mindre utsatta bostadsområden har också bättre hälsa och ett längre liv i förhållande till de som saknar utbildning, är arbetslösa eller har lågstatusyrken, som tjänar mindre och bor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, förklarar Masuma.

Hennes forskning visar att skillnaderna fortsätter att öka ju högre upp i åldern som ungdomarnas hälsa studeras. När det gäller fysisk smärta visar forskningsresultatet att mer än tre av fyra (77 %) av flickorna från arbetarhemmen vid 30 års ålder upplevde någon gång smärta i nacke, axlar och rygg. Motsvarade siffror för flickor från tjänstemannahem var 63 procent vid 30 års ålder.

Två av tre (66 %) killar från arbetarhem hade vid 30 års ålder uppgett smärta någon gång i axlar, nacke och rygg. Motsvarande siffra för killar från tjänstemannahem var mindre än varannan (49 %).

Killar från arbetarhem hade vid 30 års ålder redan byggt upp en rejäl ”kalaskula” och mer än varannan lider av övervikt, (52 %). Minst övervikt hittas i kategorin flickor från tjänstemannahem enligt WHO:s norm.

De största rökarna hittas bland flickor från arbetarhem. Redan från 21 års ålder röker nästan varannan flicka och de slutar inte röka fast de passerat 30-årsstrecket. Motsvarande siffra för flickor från tjänstemannahem är mindre än 20 procent, alltså en av fem. Männens rökvanor skiljer sig inte så mycket, även om killar från arbetarhem röker något mer än killar från tjänstemannahem.

En av tio ungdomar födda 1965 avslutade aldrig sina gymnasiestudier och av dessa var tre fjärdedelar uppväxta i arbetarhem. Häri ligger en stor del av förklaringen till de klasskillnader som Masuma verifierat.

- Utbildning är en nyckel till framtida hälsa och varje år i skolan spelar roll, hävdar hon.

Men i intervjusvaren ger erfarenheterna från skolan en splittrad bild mellan ungdomar från olika socioekonomisk bakgrunder. Det var mer vanligt bland ungdomar från arbetarhem än bland ungdomar från höginkomstfamiljer att känna mindre inflytande i skolan. De fick mer sällan tillfälle att använda sina intresseområden i skolarbetet och hade mindre chans att påverka sin egen skolsituation. Ungdomar från arbetarhem ansåg sig i större utsträckning inte heller vara särskilt populära hos andra skolelever eller hos lärare. Ungdomarna från tjänstemannahemmen gav en betydligt mer positiv bild av skoltiden.

De intervjuade klasslärarnas svar bekräftar bilden av eleverna. Ungdomar från arbetarhem ansågs ha lägre popularitet hos både lärare och elever på skolan än ungdomar från höginkomstfamiljer.

- Alla elever vet att läraren har sina favoritelever, säger Masuma. Lärarna måste bli medvetna om och ha en förståelse för att de påverkas av elevers klassbakgrund. Deras förhållningssätt till eleverna har stor betydelse i det långa loppet. Om man verkligen vill reducera klasskillnaderna i samhället så måste man hjälpas åt att bryta utbildningsmönstret för eleverna från arbetarhemmen och där spelar läraren en viktig roll.

- Om man kan motivera dessa elever till att genomföra gymnasiet så räcker det långt för att bryta klasskillnaden på sikt.

- Politiker har makt att besluta om särskilda satsningar för att hjälpa barn från lägre social bakgrund att lyckas i skolan och gå vidare till högre utbildning och bättre jobb. För barn med lägre social bakgrund kan behöva extra stöd för att lyckas.

På kort sikt behövs således en riktad plan för att stödja elever från socioekonomiskt eftersatta hem. Då krävs det insatser i skolan i form av lärare och specialpedagoger som stöttar eleverna att läsa vidare. Masuma menar att många av eleverna behöver särskilt stöd under perioder av sin utbildning för att ges möjlighet att gå vidare till högre studier.

- På lång sikt är det trots allt lärarnas attityd som är mest viktig. Då handlar det om att lärare måste bli medvetna om att de gör subjektiva bedömningar av eleverna. Idag har lärare kommit ganska långt med att vara könsmedvetna i klassrummet. Det vill säga lärare vet att killar av tradition förväntar sig att få mer plats än flickorna. Det reglerar lärare medvetet idag för att minska skillnaden mellan killar och tjejers utrymme i klassrummet. Nu gäller det för lärare att också tänka klassmedvetet.

Masuma menar att de flesta lärare har en medelklassbakgrund som påverkar deras förhållningssätt till eleverna.

– Vilket försprång har elever med samma sociala bakgrund som de flesta lärare?

Sedan studien genomfördes har Sverige blivit mångkulturellt. Vad lärarens attityd innebär för hälsan hos barn med invandrarbakgrund hoppas Masuma få tillfälle att i framtiden studera närmare om möjligheter uppstår.

Text och foto: Lasse Nohrstedt