Empatiska vuxna ser när barn far illa
Att problem och svårigheter av olika slag påverkar lärandet negativt är egentligen ganska naturligt, menar Lars H Gustafsson, barnläkare och författare. Han vill att lärare ska bli bättre på ”parenting”.
Idag premieras lärande som handlar om förmågan att använda kunskaper från olika ämnesområden, reflektera och presentera dem i uppsatser eller projektarbeten. Sådant lärande kräver gott om utrymme i hjärnan, samt lugn och ro med så få störningsmoment som möjligt. Då kan annat som kräver uppmärksamhet, som problem hemma, bli förödande.
- Förr, när lärandet mer handlade om mekanisk inlärning av vissa fakta som sedan skulle återges just så som läroboken beskrivit dem, märktes inte psykiska svårigheter lika mycket. Sådan mekanisk inlärning kan nämligen fungera ganska bra även om man har mycket annat i huvudet.
- Skammen blir många barns följeslagare. Lars H Gustafsson, barnläkare och författare, har mött den i ögonen hos barn på olika håll i Sverige. Inte minst hos barn i familjer som vräkts från sin bostad och som tvingats in i tillfälliga akutlägenheter, som de i Mosippan utanför Malmö. Ett område som idag är bostäder för nyanlända flyktingar och invandrare.
- Jag fick en chock när jag besökte Mosippan första gången, berättar Lars H Gustafsson som har erfarenhet av internationellt hjälparbete i flyktingläger i Mellanöstern. Människor runt omkring mig trodde mig inte, när jag berättade om mögel, kackerlackor och att barnfamiljer fick bo tillsammans med missbrukare.
- Bostäderna och miljön var undermåliga. Jag tänkte att är det här värdigt ett land som Sverige, att behandla barn så illa?
Detta var år 2007. Då hade stadsdelarna Rosengård och södra Innerstan i Malmö hyrt in sina hemlösa barnfamiljer på Mosippan sedan 2002. Många barn levde en stor del av sin barndom på Mosippan innan den stängdes 2008, efter larm från bland andra Lars H Gustafsson.
Idag skriver vi 2010 och fortfarande vräks barnfamiljer från sina hem. Både kommunägda bostadsbolag och privata hyresvärdar slänger ut småbarnsfamiljer på gatan som kommit efter med hyresinbetalningarna.
- Det är förfärligt att man kan få vräka småbarnsfamiljer, utbrister Lars. Vi måste se till att det finns bra bostäder.
- Idag blir familjer inhysta på hotell. Det är både ett väldigt dyrt alternativ och ett ovärdigt boende.
Elevhälsan börjar i klassrummet, i korridoren, i matsalen, på skolgården och i det nära samarbetet med elever och deras familjer. Klasslärare, specialpedagoger och mentorer är nyckelpersoner.
Barn och unga som oroar sig över situationen hemma får ofta svårigheter i skolan. Det kan röra sig om missbruk, ekonomi, en psykiskt sjuk förälder, kvinnomisshandel eller en hotande skilsmässa.
- Eftersom denna oro påverkar lärandet är det en fråga för elevhälsan, menar Lars. Det är inte säkert att skolan på egen hand kan göra så mycket för att komma till rätta med problemen, men eftersom det är skolan som först ser tecknen på att något inte står rätt till äger också skolan frågan tills andra myndigheter börjar agera.
Lars anser att det är viktigt att så snart som möjligt få klarhet i vad som finns bakom de svårigheter eleven har. Det kan röra sig om känsliga frågor och då krävs det att det finns någon på skolan som eleven verkligen har förtroende för.
- Det kan vara någon av lärarna, ibland skolsköterskan, ibland skolans vaktmästare. Helt avgörande är om eleven kan lita på att den man talar med kan hålla tyst. Barn och ungdomar har här mycket stora krav på den vuxne och mycket känslig radar som snabbt upptäcker läckor!
- Lars menar att det är viktigt att på ett pedagogiskt meningsfullt sätt använda de situationer som uppkommer i skolans vardag. Det handlar alltså om att gestalta sina budskap i praktisk handling. Hur skolan möter ett barn vars föräldrar nyss skilt sig, ett barn som mist sin hund, ett barn som tillsammans med sin familj blivit vräkt från sitt hem. Allt detta betyder mycket mer för barns och ungas förmåga att lära sig handskas med svårigheter än alla livskunskapslektioner i världen!
- Lyft upp det och prata om det! Säger Lars och påpekar att specialpedagoger oftast har en större förmåga att samtala med barn på tu man hand.
Vid en internationell jämförelse har Sverige den lägsta barnfattigdomen i Europa. Svenska barn och ungdomar har jämförelsevis en trygg och ordnad tillvaro.
De barn som växte upp i början och mitten av förra seklet hade en mycket svårare tillvaro än barn har idag. Fattigdom, trångboddhet, sjukdomar och en uppfostran ofta präglad av våld, hot och skambeläggning resulterade sannolikt också i en försämrad hälsa.
Hälsa och lärande kan ses som två sidor av samma mynt. De förutsätter varandra. Lärandet hämmas av att eleven inte mår bra. Det gäller också psykiska och sociala problem som barnet bär på. Om en elev kommer in i en period då resultaten kraftigt försämras beror det nästan alltid på orsaker i barnets närmaste omgivning eller i barnets inre.
- Man får aldrig skylla på ”formsvacka” eller ”skoltrötthet” utan att försöka ta reda på vad svackan eller tröttheten i så fall beror på. Det finns nämligen nästan alltid förklaringar.
- Barn som oroar sig över situationen hemma får ofta svårigheter i skolan.
- Men också idag har många barn och ungdomar hälsoproblem. Hälsan är sämst i områden med utbredd fattigdom och trångboddhet. Många nyanlända kommer till Sverige med svåra traumatiska upplevelser bakom sig, upplevelser som påverkar hälsan negativt. De hamnar lätt i fattigdom och i miljöer som innebär ännu en belastning, med nya hälsorisker.
I sin nya bok Elevhälsan börjar i klassrummet, lanserar Lars H Gustafsson det engelska begreppet ”parenting”.
- I England kan man till exempel säga: ”En bra lärare är bra på parenting!” Men det menas inte att läraren ska ta över uppgifter som normalt tillkommer föräldrarna, utan snarare förmågan att kunna visa omsorg och ta hand om barnen och ungdomarna i skolan på ett föräldraliknande sätt när så krävs.
Lars menar att det behöver komma in ett relationellt perspektiv i lärarrollen. Att läraren har ansvaret för varje elev inte bara beror på att han eller hon är just lärare, utan att han eller hon just här och nu är den enda vuxna i barnets närhet.
- Man är något mer, en människa som delta i en interaktion med en annan människa. Det är större än man tror, förklarar Lars. Det handlar inte om någon närgången förtrolighet utan respekt, utan med hjälp av den empatiska förmågan skapa ett rum här och nu.
När elever beskriver lärare som haft stor betydelse blir det ofta utifrån ord som: ”Hon förstod utan att vi pratade”.
- Många lärare värjer sig genom att utbrista ”vadå, ska vi överta föräldraansvaret?”
- Men det handlar inte om det utan om att inta en professionell hållning. Barn har allt mer av sin vakna tid förlagd till skola och fritidshem. De tar emot fler intryck än någonsin som de behöver stämma av mot någon vuxen. Lärare måste använda sin livserfarenhet, liksom att jag använder min egen och min föräldraroll i mötet med barn.
- Specialpedagogerna är väldigt viktiga! Men jag upplever att många är alltför måna om sin konsultationsfunktion och bortdefinierar andra saker, säger han.
Varför så skamfyllt?
- Vår egen mörka historia som märkt och färgat oss.
- Det handlar om vanvårdsutredningen, om tattarbarn och barn till resandefolket. Om undermåliga barnhem med dålig kontroll och inspektion. Ingen har brytt sig om dessa barn och den eftersatta kontrollen av barnhemmen förr är ett mått på hur vi sett på detta.
- Barn är ofta rättslösa och osynliggjorda.
- Vi lever i ett land där vår självbild hindrar oss från att se. Vi har osynliggjort barn i alla tider!
- Vi har svårt att upptäcka när barn far illa och ta itu med det.
- Se på hur barnen i Tornedalen behandlades tidigare. Se på de samiska barnens historia. Tänk vad vi har utsatt dem för!
- Kan vi säga att de mänskliga rättigheterna gäller här?
- Gör nästa utvecklingssamtal till ett hembesök!
- Åk skolbussen, kliv av vid hållplatsen och gå hem till eleven. Jag lovar att det blir en helt annan berättelse än om ni tar samtalet i skolan.
- Se hembesöket som en ren investering för framtida samarbete. Det ökar den ömsesidiga förståelsen för barnets situation.
- Jag har aldrig upplevt att föräldrarna upplever det som integritetskränkande när jag kommer på hembesök. Tvärtom är det oftast väldigt positivt bemötande.
- Det finns en skoltradition att inte gå utanför skolgården.
- Lärare är generellt väldigt ovana att samtala med barn på tu man hand. Specialpedagogerna klarar det bättre.
- Hur tar jag emot barnets berättelse?
- Barnens olika världar behöver närma sig varandra.
Jag ser många gånger hur de barn som vi tidigare kallade ”Maskrosbarn” försöker vara väldigt starka och axla ett stort ansvar för syskon, föräldrar och hem. ”Vuxenbarn” är en bättre benämning eftersom de försöker ta en vuxen människas ansvar. Men det sker ofta till ett mycket högt pris och många gånger får det konsekvenser i vuxenlivet, inte minst när det gäller att skapa och behålla relationer.
- Visst finns det olikheter i sårbarhet hos barn. Några verkar ha medfödd styrka.
- De barn som har det bra under de första levnadsåren verkar klara det bättre. En tidig anknytning har stor betydelse.
Förskolan och skolan är alltför snabba med att ge prognoser för barn, på ett alltför schematiskt sätt. Detta startar förstås en massa processer.
Text: Lasse Nohrstedt