Älgjakt på skolschemat

 Älgen är symbol för Kvistbergsskolan i Sysslebäck. Varje år anordnas träning och tävling på älgbana för alla elever som fyllt tolv år och älgjakten är inskriven i terminsplaneringen. Tillsammans deltar lärare, elever och föräldrar i älgjakten med ett jaktlag på orten. En kalv tillfaller skolan för att användas under lektionerna i hem- och konsumentkunskap. Älgjakt på skolschemat är ett projekt som stöds av Jägareförbundet.

Johanna är fortfarande sömnig. Hon gick upp redan klockan fem i morse för att hinna bli klar innan hennes SO- och svensklärare, Udo Johansson, hämtade upp henne med bilen hemma i Ransbyn. Det är älgjakt och allra första gången som tolvåriga Johanna sitter på ett älgpass.

Men innan hon och Udo kommit till sitt pass har det varit samling med hela jaktlaget. Lärare, föräldrar och elever jagar nämligen en dag om året tillsammans med ett lokalt jaktlag här i Sysslebäck.

Det ligger en spänd förväntan i luften när jaktledaren Dag Nyström informerar om dagens jakt, om vilka såtar som ska jagas av. Ingen vet vad som döljer sig i skogen. För två år sedan kom en brunbjörn in på jaktområdet. Då ökade förstås spänningen ännu mer och dagen efter skoljakten fälldes björnen av jaktlaget. Men idag ska inga björnar fällas, meddelar Dag Nyström och låter en hatt som fyllts med nummerlappar skickas runt bland jägare och elever. Genom lottdragning får varje skytt ett pass tilldelat. Dag påpekar noggrant att kapitaltjurar med fler än tio taggar får skjutas, men att älgtjurar med fyra till sex taggar sparas liksom kor. Kalvar får givetvis skjutas och det är här som Kvistbergsskolan i Sysslebäck i norra Värmland kommer in i bilden.

Skogsbolaget Bergvik skänker varje år en älgkalv till skolans hem- och konsumentkunskap – så till vida älgkalven skjuts denna enda jaktdag. Förra året blev ingen kalv skjuten och vid den  årliga skolbanketten serverades istället en storslagen turkisk buffé, som ordnades av några föräldrar i skolan, berättar Johanna som går i sexan.

Udo arbetar febrilt med att hitta alla morgontrötta elever i det dunkla morgonljuset och se till att de ansluter till den jägare som valts ut till var och en. Han delar också ut kartor och livsviktig information. Fakta om bland annat vikten av att under inga villkor lämna passet under pågående jakt.

Så bär det äntligen av ut i skogen. Johanna och Udo slår följe med en erfaren jägare som agerar utställare och placerar ut paren av elev och lärare eller förälder längs en enslig skogsväg. Udo laddar sin Tikka-studsare, kontrollerar att walkie-talkien fungerar och tar fram lite av matsäcken. Johanna fäller upp en campingstol och sätter sig till rätta. Det kommer att bli en lång väntan och då gäller det att göra det så bekvämt som möjligt.

Solen är på väg upp och förvandlar lövträdens blad till eld i gult och rött. Johanna huttrar lite och hennes huvud sjunker allt djupare ner i täckjackan. Det är kallt. Särskilt när man är så sömnig som hon.

Efter nära två timmars total tystnad hörs skallet från en av de sju älghundar som tillsammans med var sin hundförare genomsöker såtarna. Strax hörs tre skott på långt håll och Johanna och Udo får tillbaka lite av entusiasmen från i morse.

Men stillheten lägger sig åter under en långt utdragen halvtimme. Sedan händer allt mycket snabbt. Plötsligt kommer en älgko med kalv i trav längs en av passets två upphuggna skjutgator. Johanna håller andan medan Udo långsamt höjer geväret och säkrar av. Kanske är det just ljudet från vapnet som får älgkon att stelna till. Hon står tjugo meter från skytten och pejlar varifrån ljudet kom med sina stora öron. Kalven smyger ljudlöst in i ett tätt, tätt buskage och stannar där. Då är kalven bara tio meter från Johanna och hon kan höra hans flåsande andning. Älgarna har lyckats lura bort hunden för en stund, men står nu öga mot öga med människor istället. Sekunderna går och Udo väntar på att kalven ska lämna buskaget i rätt riktning. Men så blir det inte utan kon och kalven väjer snett tillbaka och i skydd av slyskogen klarar de faran denna gång.

-          Åh, va´ kalven var söt! utbrister Johanna och verkar inte ett dugg ledsen för att Udo inte sköt.

Nu är hon pigg och glad som en lärka och ivrig att berätta om sina upplevelser. Hon skrattar och gestikulerar hur nära älgarna befann sig framför henne. Hon har fått en bra historia att berätta för sina skolkamrater när de samlas för lunch vid raststället om en timme. Hennes allra första jakthistoria.

Det blir älgkalv på menyn vid festmåltiden i skolan ändå. Gymnastikläraren Tony Nilsson och eleven Isak Larsson fick ett liknande älgbesök under förmiddagen och med några välriktade skott förkortade Tony älgkalvens liv. Isak är mycket stolt över bedriften och poserar villigt med en grankvist i kepsen när älgkalven ska fotograferas tillsammans med dagens elev- och lärarjaktlag.

Eva Kristensson är hem- och konsumentkunskapslärare i Kvistbergsskolan. Hon blir också glad när hon nås av beskedet att älgen är fälld för nu kan hon sätta sin lektionsplanering i verket.

Det innebär att hon tillsammans med eleverna är med i ”slaktboa” när älgen flås och senare grovstyckas av en inhyrd slaktare. Där efter tas köttdelarna med till skolan där de ska finstyckas, putsas, paketeras, namngivas och frysas. Men först ska köttet sorteras och älgfärsen malas. De allra finaste delarna sparas till banketten, som det var tänkt från början. Då dukas det med finaste porslinet fram och alla klär sig snyggt inför middagen.

Tideräkningen i norra Värmland börjar och slutar med älgjakten. Det är ingen överdrift att säga så, menar Eva Kristensson. Hon flyttade till Sysslebäck från Hofors för många år sedan och har insett hur mycket jakten betyder för bygden.

-          Jakten är en naturlig del av livet här och för mig som lärare är det viktigt att också skolan är en del av samhället. Dessutom får ju elever och lärare en alldeles speciell kontakt genom att dela upplevelserna ute i naturen.

Det blir också naturligt att pojkarna tar sin del av ansvaret i köket. De ser hur sina fäder och männen i jaktlaget ansvarar för kötthanteringen och de har en intensiv vilja att ingå i den manliga gemenskapen och ritualerna runt älgjakten.

Det är således ingen slump att Kvistbergsskolan har älgen som symbol och maskot. Varje år genomförs även jaktskyttetävlingen ”Kvistbergsälgen” för alla de elever från år 6 till 9 som vill tävla om en plakett på den åtråvärda vandringspokalen.

Emil Kindberg går i sjuan och är en av arrangörerna för tävlingen. Han berättar att skjutningen sker stående utan stöd med älgstudsare på skjutbana mot löpande älg. De fyra bäst placerade skotten räknas och fjolårets segrare var niondeklassaren Robert Westlund, som fick sitt namn på en mässingsbricka monterad på trofén. Tvåa var Therese Fröman som då bara gick i sjuan.

-          Jag har skjutit på bana i hela mitt liv, skrattar Therese och ser fram emot årets tävling, nu när Robert är för gammal för att delta…

Älgjakt på skolschemat är ett projekt som stöds av Jägareförbundet och Finnskoga-Dalby Jaktvårdskrets. Dessutom skänker varje viltvårdsområde i trakten tio öre per hektar mark de förfogar över till ungdomsverksamhet kring jakt och jaktskytte. Pengarna går till träningsskytte för eleverna samt priser i samband med tävlingar.

För jaktlaget är det en nödvändighet att inbjuda skolans elever till jakten.

-          För mig som jaktledare är det självklart att vi ska bjuda in skolan till älgjakten, säger Dag Nyström. Annars riskeras återväxten av jägare i en bygd som historiskt är mycket viltrik.

-          Visst har beståndet av älg sjunkit och jag kan nog säga att det är en halvering sedan 1980-talet,  men nog kommer jakten att vara nödvändig och en del av vårt kulturarv länge ännu, fortsätter han.

Statistiken visar att älgavskjutningen det senaste året fortsatte den nedåtgående kurvan i Värmland. Det betyder att det sköts 6 855 älgar varav kalvarna utgjorde 40 procent. Förutom de älgar som fälls av jägare under jaktsäsongen, finns det också en annan väletablerad och effektiv jägare i länet. Vargen tar cirka 1 000 älgar årligen i Värmland.

Text och foto: Lasse Nohrstedt