Smärtsam torsdag - i väntan på vadå?

För inte länge sedan var han en energisk och aktiv cyklist. Fotoakuten.se För inte länge sedan var han en energisk och aktiv cyklist. Fotoakuten.se

Han var känd som en brilliant skribent och knivskarp korrekturläsare. När vi gick på restaurang kunde han inte låta bli att läsa menyn med sin rödpenna. Krögarna blev lyckliga av hans spontana hjälpsamhet och vi andra skrattade gott åt hans oförmåga att släppa jobbet. Han kom alltid att hamna i centrum för sin kvicka humor och underbara förmåga att få andra att må bra.

 

Idag är hans ord satelliter som svävar runt i rymden. Hans eget kosmos. Blicken stirrar ut i tomma intet varje gång han försöker få syn på och fånga en satellit, ett uttryck, ett ord. För det mesta går det inte alls.

"Dina ord ... är bättre ... be-ramade", säger han och tittar på mig från rullstolen.

Jag förstår vad han menar. Mina ord håller sig inom ramen, jag har kontroll. Hans ord svävar fritt utanför alla ramar och strukturer. Ovilliga att låta sig infångas och styras.

 

Hans sjukdom har medfört att allt i hans huvud slagits i spillror. Inte bara ord och meningar.

"Är ... det där din?" frågar han och tittar på golvet framför oss.

"Ja, det är min fot. Här har du din", säger jag och tar i hans underben för att lyfta upp foten.

Kroppsdelarna har också blivit fritt svävande satelliter i hans rymdvärld.

 

"Om vi byter vid Slussen så sparar vi två minuter", brukade han säga när vi var ute på jobb. "Vi tar det långa benet före så hinner vi", sa han ofta. Som lantis kontrade jag skämtande med att fråga vad han skulle göra med all sin sparade tid. "Jag lägger dem på hög för kommande behov", skrattade han tillbaka.

Nu vet jag vad han har sin sparade tid till. Tomma timmar blir till tomma veckor som blir till år av ständig väntan i ett vårdboende som ägs av Carema. Väntan på vad då?

"D...et är ... snart... slut. Jag är ... snart nitti", säger han mödosamt.

"Fan heller, du är sextiosex. Det står i ditt pass" svarar jag.

Men en sak är alldeles glasklar. Den dag du tappar kontroll över ord och kroppdelar drar gamla vänner lika snabbt som en avlöning. Du blir ensam kvar med ett berg av sparad tid.

 

Uppsala den 29 januari 2012

Etiketter: lycklig måndag

Kommentera gärna inlägget: